Jag kör uteslutande med belöningar i min agilityträning, där finns inte plats för några NEJ och hårda tag. Jag försöker se till att allt roligt kommer från mig. Leksaker, mat, m.m.
Därför ligger det inte en massa leksaker spridda i hemmet. Det är som att de förlorar lite av sitt värde då, iallafall för den svårmotiverade hunden.
Enkelt förklarat är att jag belönar det jag vill ha mer av, ser till att lägga upp träningen i små steg så att hunden har stora möjligheter att göra rätt och så ser jag till att hunden inte kan belöna sig själv. Belöna sig själv? Det kan vara allt från att springa och sno godis/leksaker ur väskan, jaga fåglar, springa till andra hundar m.m.

Typ av belöningar som är bra att ha inför fortsatt träning är:

• boll
• leksak att dra kamplek med
• godis
• annat som hunden gärna vill ha

Men min hund vill bara ha godis och leker inte med leksaker, är det kört då? Nej det är det inte, men det kräver lite mera uppfinnesrikedom eller så lär man hunden att leka. Hur då?
Du mutar helt enkelt. Hämta bollen, så får du fläskfile. Men varför är det så viktigt att kunna belöna med lek? Jo du får en helt annan intensitet i hunden även om leken är inlärd. I den medföljande filmen, sist i blogginlägget, visar jag hur du både kan få hunden att springa efter och hämta en boll samt leka kamplek för att få sitt högt värderade godis.
Jag har lärt mig efter att ha haft två beaglar som inte hade något föremålsintresse överhuvudtaget att leka flitigt och springa fort efter en boll, men nej det var inte helt lätt och kräver en hel del tålamod.

På samma sätt kan vi föra över värdet i antingen leksaken eller godiset, till exempel genom att klappa i händerna. Genom att applådera medans hunden leker med sin boll eller äter sin godbit blir applåden en del i belöningen. Att bli belönad med kamplek när man har hämtat en boll kan göra att hunden (som har kamplek som favorit) kommer att associera bollen med kamplek vilket i sin tur ökar värdet på bollen i sig.

Ofta är det så att själva jakten/jagandet efter leksaken som är det som är roligast.
När hunden kommer ikapp leksaken “dör” leksaken och det roliga är slut, då är det bra att träna med två likadana leksaker. Börja med att hunden får jaga ikapp den ena till den stannar och “dör”  då vips tar du fram den andra som är likadan och får den att “leva” så att hunden kan jaga efter den.

Vissa hundar blir bekväma och hämtar sin leksak/springa till utplacerad matskål i sakta mak och det vill vi ju inte! Då kan vi börja med att slänga leksaken/ställa matskålen så du själv kan hinna dit först. När du sedan släpper hunden springer du snabbt som attans dit och snor belöningen mitt framför nosen på hunden och leker hjärtligt med leksaken själv eller äter/låtsas äta upp godiset. Ganska snart lär sig hunden att här måste jag skynda mig för att inte gå miste om min belöning. BINGO!

Om hunden inte vill komma in till dig med leksaken då eller inte vill släppa leksaken?
Antingen kör jag med två lika leksaker som i alternativet ovan eller så fäster jag ett rep i leksaken så inte hunden kan springa iväg och leka på egen hand. All lek ska ske tillsammans med mig! Om hunden inte vill släppa frivilligt så antingen byter jag mot en godis eller så väntar jag helt enkelt tills hunden släpper, då får hunden snabbt tillbaka leksaken för det är ju den hunden vill ha. Att belöna på detta sätt brukar funka bra. Släpp leksaken när jag ber dig så får du tillbaka den igen. Det gör att hunden inte behöver vara rädd att bli av med sin högt älskade leksak och du slipper få in en massa tjafs i träningen.

I nästa blogginlägg kommer vi att lägga grunden för handlingen (hur man styr hunden). Mitt tips till er alla blir att sätt er ner och skriv ner vad hunden tycker om. Vad behöver vi träna på. Hur ska ni lägga upp träningen så att hunden inte kan belöna sig själv.

Så vad väntar ni på? Ut och träna på att leka med era hundar och byta mellan olika belöningar. Ni kommer ha stor fördel av detta när vi nästa gång ska börja lägga grunden för dig och din hund.

Lycka till!

Maria Lennartsdotter är vårt senaste tillskott av gästbloggare här på Limexbloggen. Hon kommer under våren/sommaren 2012 skriva en serie blogginlägg om agility och hur du kan starta upp träningen hemma i trädgården tillsammans med din hund. Maria är ledare för kurser i både agility och klickerträning och har under sin agilitykarriär tränat upp fyra olika hundar till klass 3 (högsta klassen) och har även tävlat i lag-SM med två av dem. Just nu är hon i tagen att träna upp en femte hund, Chilla.

Jag heter som sagt Maria och mitt hela liv ägnas till stor del åt hundar, såväl fritiden som yrkesmässigt. Till vardags jobbar jag på Hunddagiset Tusen Tassar i Torslanda där jag får möjlighet att träffa en massa olika raser och lära mig saker varje dag då den ena dagen inte är den andra lik. På fritiden håller jag i agilitykurser och rena “klickerträningskurser” och så tränar och umgås jag med mina egna hundar. Vi tränar det mesta men det är agilityn och jakten som hägrar allra mest.
Familjen rymmer även maken Mikael och sonen Anton 6 mån så mina träningspass hålls korta och effektiva för att hinna med att få både kvalitet i träningen samt vara småbarnsmamma på samma gång. :)

Agility började jag med 1999 tillsammans med min första hund vid namn Busan, som var en omplaceringshund av rasen Beagle. Sen har det blivit två beaglar till. Jessi kom in i mitt liv i slutet av år 2000 och Love 2004. Däremellan tävlade jag en lånehund som hette Ludde, en blandras mellan Tax och Jack Russel.

Just nu har jag börjat träna min nya hund Chilla, som är en Engelsk springer spaniel. Det var då vi bestämde oss för att vi kanske skulle göra en liten bloggserie om vad jag tycker är viktigt att tänka på när man börjar träna agility, vare sig det är med din första blivande agilityhund eller om du är inne på din andra, tredje eller kanske fjärde hund. Sen om du siktar mot stjärnorna eller bara tränar och har kul med din hund spelar ingen roll, grunderna för träningen är den samma.
Jag kommer skriva om vad jag tycker är viktigt för att du och din hund ska få en som bra plattform som möjligt att stå på.

Under våren/sommaren kommer jag att skriva inlägg och visa filmer om:

• Grundövningar/handling (hur man styr hunden) på slät mark
• Val av belöningar/belöningsplacering
• Friskvård för agilityhunden
• Inlärning av hopphinder
• Grundhandling på hinder
• M.m.

Så häng på vetja.

Håll dig uppdaterad om nya inlägg i denna serien genom att gilla Limex på Facebook och tills nästa inlägg kan du läsa på lite mer om vad agility är på wikipedia.

Som referensbild kommer jag använda vårt senaste keltiska halvstryp som du kan se här ovan. Fotot är taget med min Canon 60D och ett 50 mm F1,8 objektiv. För de som är intresserade av de tekniska detaljerna är foto tagit med ISO 100, 1/60 sek och F9.

Behöver man lägga en halv förmögenhet för att sätta upp en studio för produktfotografering? Nej, verkligen inte. Själv gick jag ut hårt när det gällde produktfotografering. Jag köpte fototält, fotobord, bakgrunder, lampor och plexiglasskivor. Men jag upptäckte ganska tidigt att spartanskt funkar bäst för min del.
Nedan ser du ”studion” som fotot på halvstrypet är taget i.

Det är endast en vit bakgrund, fastnålad på väggen, samt två Dörr dagsljuslampor som kostar knappt 2 000 kr. Till vänster i bild kan ni se mitt hopfällda fototält som jag knappt använder längre. Svårare än såhär behöver man inte göra det. Speciellt inte när man ska fotografera så små produkter. Det är en helt annan femma om man ska ta produktfoton på t.ex. en bil, men det är inte relevant så det kommer jag inte ta upp.

Det är lämpligt att använda minst två lampor, detta för att eliminera skuggor på produkten så mycket som möjligt. Dessutom använder jag det vita ”skyddet” för att ytterligare göra återstående skuggor mjukare.
Behöver man ens lägga ut 2 000 kr för ett par lampor? Nejdå. Teoretiskt sett skulle det kunna funka bra med några lågenergilampor och vita paraplyer.

Några saker att tänka på gällande produktfotografering.

• Se till att ha en ”kurva” på din bakgrund. Det gör bakgrunden ”oändlig”. Det är inte snyggt med en 90 graders vinkel i bakgrunden.
• Släck alla övriga lampor i rummet och dra för gardinerna. Lysrör i taket är extra viktigt att släcka eftersom de ger ett gult ljus i bilden.
• Stäng även av den inbyggda blixten i kameran. De lamporna du använder till produktfotograferingen ger tillräckligt med ljus redan. Observera dock att det kan vara fördelaktigt att ta två foton på produkter med reflexer på. T.ex. ett katthalsband med reflexväv. Ett foto utan blixt och ett med. Då kan du även visa kunden hur bra reflexegenskaper produkten har då blixten reflekteras i reflexen.
• Ska bilden användas i en webshop, försök att ha den minst 500 pixlar bred men inte över 900 pixlar när den förstoras upp. Detta för att kunden ordentligt ska kunna se vad det är den ska köpa.
• För mer avancerade användare av kameror: Håll ISO-talen så låga som möjligt för att undvika brus i bilderna. Med de två lamporna jag visat har jag inga problem att ha ISO så lågt som 100. Ett bländartal (F) på runt 9 är fördelaktigt för då blir hela bilden skarp, men är du så avancerad att du manuellt fingrar på bländartalen så listar du själv ut vad som är bäst för dig.

Sedan ett halvår tillbaka använder jag mig av en Canon 60D för att ta alla mina produktfoton. Tidigare använde jag mig av en Canon 300D med ett vanligt kitobjektiv. Men det är inte alls nödvändigt att lägga över 10 000 kr (Canon 60D) på en kamera om den bara ska användas till produktfotografering för en webshop.

Detta foto är taget med en liten Canon Ixus 130 som för 1,5 år sedan kostade runt 2 000 kr. Kvaliteten på detta foto är fullt jämförbart med foto från den mycket dyrare Canon 60D, särskilt när det bara ska användas på webben.

Men varför köpa en ny kamera? Varför inte använda något som de flesta redan bär på?

Fotot är taget med en iPhone 4S. Kvaliteten är nu rätt mycket sämre men fullt funktionsdugligt till en början innan man har råd att införskaffa en riktig kamera. Kamerorna i telefonerna blir dessutom bara bättre och bättre. Med en snabb sökning på nätet hittade jag ett flertal Androidtelefoner med över 8 megapixel kameror, precis som iPhone 4S.

För att jämföra, här är ett foto från en 2,5 år gammal iPhone 3GS. Kvaliteten är nu så dålig att det hade jag inte alls rekommenderat att använda.

Det var allt om produktfotografering för denna gången. Har du några frågor är du välkommen att mejla dem till mig eller skriva en kommentar till detta inlägget.

Precis som förväntat gick det i sönder på den ”svagaste” punkten, nämligen där vi tagit bort en bit läder för att göra ett hål. Hade sömmarna eller metallerna gått i sönder först hade vi däremot blivit fundersamma.

Generellt sett kan man säga att ett sytt halsband eller koppel håller bättre än ett nitat, just på grund av att man på ett nitat halsband gjort ”intrång” i lädrets hållfasthet. Ett nitat koppel kommer i nio fall av tio gå i sönder vid niten först och ett sytt koppel är ofta så starkt att det istället är kroken som till slut ger med sig. Det är en av anledningarna till att vi så långt som möjligt undviker att nita ihop ett koppel eller sätta på dekorationsnitar.

”Kopplet” som används för att utföra dragtestet är gjort i dubbla lager hopsydda polypropylenband med en hake i rostfritt stål. Det är så starkt att det hittills aldrig gått i sönder.

Snart kommer det även en video som visar hur ett dragtest går till.

Halvstryp tillverkade i polypropylen, fodrade med svart neopren och har ett tyg i ”microfilt” som dekor. Finns i 20-30 cm långa, 20 mm breda och de fyra färgerna rosa, lila, grön och blå.

Vi har fortfarande ett flertal egenutvecklade produkter på gång. Håll ögonen öppna!